I höstas sökte vi patent på den nya förstoringsspegeln. En immateriell tillgång med stort värde. Nu är vi nästan framme, dvs vår ansökan kan störas av ett endaste patent, beviljat på 60-talet, smalare och egentligen inte alls samma sak som vår spegel. Den fungerar ju för alla -särskilt ålderssynta. Vi har fått ett tekniskt föreläggande och måste nu försvara vår uppfinning.

Vi måste plocka fram det lilla extra ur grundhandlingarna, lyfta fram en finess vi är ensamma om och som det tidigare patentet inte sagt ett ord om.  Vi ändrar våra patentkrav och hoppas få patentet godkänt. PATENT. Vilken känsla. På min idé.

Vi har ju dessutom en färdig produkt ute på marknaden – det lyckades inte det störande patentets innehavare med …håll tummarna för den nya förstoringsspegeln – alltiett! Jag säger inte mer.