Jag har som 58-årig farmor varit ‘småbarnsmamma’ i nästan fem dygn. Total ofrihet har rått – tur att farfar finns. Jobbet skulle skötas, så det gäller att kunna klara av att bli avbruten. Samma sak som ett chefsjobb – kollegor, eller just en tvååring – skall kunna komma och be om hjälp.

Ledarskapet, liksom att vara tillförordnad mamma, handlar om tillit och tillgänglighet. Idag på morgonen levererades den lilla prinsessan hem igen till sitt hem, till Romweekendtrötta föräldrar. Nu har jag  fått tid till att höja blicken en smula igen. Oftast blev det när Hon somnat. Då lyssnade jag på vacker musik och försökte få tid för de visionära delarna av arbetet. De behövs även i spegelbranschen. Jag saknar redan ‘ammo äppa’ (farmor hjälpa) & de tindrande ögonen för en glasstrut. Och känslan av att vara behövd.